Nu har vårnumret av Domkyrkans tidning Finn kommit. Du kan hämta en tidning gratis i Domkyrkan eller Domkyrkoforum.

Vi lägger även ut tidningen på Lunds turistbyrå och stadens hotell.

Här finns Finn att läsa i pdf.

– Nu blir det större plats för att ta emot gäster och Diakonicentralens medarbetare får bättre arbetsmiljö, säger Kerstin Hesslefors Persson, domprost. Ett helt nytt våningsplan kan öppnas för det gemensamma diakonala arbetet i Lunds pastorat. Helt i linje med de prioriteringar för framtiden som kyrkoråd och ledning är överens om.

I vår startar vi något nytt i Domkyrkan. Söndagskväll i katedralen – ord, toner och bilder - är en enkel mässa i övergången mellan söndag och vardag.

Start kl 19.00. Välkommen!

Program våren 2015
8 februari
Sångmeditation med Inger Ohlén Reingold Josefin G Andersson, präst

22 februari
Lyrik Poeten Åsa-Maria Kraft läser ur sin diktsamling Randfenomen, Jörgen Tånnander, flöjt, Lena Sjöstrand, präst

8 mars
Sångmeditation med Inger Ohlén Reingold och Josefin G Andersson, präst

22 mars
En kväll med Maria. Stefan Ekblad, musik, Inger Ohlén Reingold, sång, Josefin G Andersson och Lena Sjöstrand, präster

12 april
Asp Sår Offer, mässa i en utställning. Stefan Ekblad, musik, Josefin G Andersson och Lena Sjöstrand, präster

26 april
Kan du se mig? Uruppförande av Reine Jönssons stycke för en röst. Sång, Aino Lund Lavoipierre, koreografi och dans Kerstin Lindgren, präst Lena Sjöstrand

17 maj
Sångmeditation med Inger Ohlén Reingold och Josefin G Andersson, präst

Information
Josefin G Anderson, präst i Domkyrkoförsamlingen, 046 35 87 47, josefin.g.andersson@svenskakyrkan.se

Antoon Geels.

Vad hindrar egentligen människan från att praktisera medkänsla och ickevåld? I de stora religionerna förespråkas kärlek och förlåtelse. Neurovetenskapen menar att vi föds med medkänsla som en biologisk komponent.

Ändå är jorden ingen fredlig plats, minst sagt. Aggressivitet, vilja till makt och rädsla för det annorlunda är också något vi föds med och på den vassa eggen mellan själviskhet och empati balanserar vi.

- Människan är en komplex varelse, men också flexibel och utvecklingsbar. En muskel som inte används förtvinar. Så är det också med hjärnas funktioner. En förmåga som medkänsla måste övas, säger Antoon Geels, professor emeritus i religionshistoria med religionspsykologi vid Lunds universitet.

Antoon Geels senaste bok har titeln Laga världen med ickevåld, medkänsla och andra verktyg. Den 28 januari klockan 19.30 kommer han till Domkyrkoforum för att samtala om boken. Sankt Lukas i Lund och Lunds domkyrkoförsamling har bjudit in honom för att tala kring ett ytterst aktuellt ämne. Antoon Geels har skrivit ett flertal böcker och har speciellt intresserat sig för mystik och spiritualitet. Han har rest jorden runt och har bland annat forskat om tibetansk buddism och mystika traditioner inom judendom, kristendom och islam.

-  Många känner sig uppgivna av krig och terror och menar att du inte kan göra något som individ. Men vårt agerande vid energikriser och naturkatastrofer visar att vi kan göra skillnad. Nu som pensionär tar jag mig friheten att skriva om vad jag vill. Länge har jag funderat på vilka pusselbitar som är viktiga för att skapa en fredligare tillvaro. Det handlar väl om ett slags världsförbättrarperspektiv, säger Antoon och ler.

Medkänsla beskrivs som ett mål i de flesta religioner. Inom tibetansk buddism är den central. Jesus säger att vi ska älska våra fiender. Laga världen kommer från det judiska uttrycket tikkun olam. I boken utgår Antoon Geels både från religionen och från helt ny forskning i bland annat evolutionspsykologi. Han presenterar nio verktyg för att laga världen. Och oss själva. Medkänsla och ickevåld är de viktigaste.  Texten tar upp gudsbilder och möjligheten till ett integrerande tänkesätt. Vi och dem-tänkande passar inte i dagens globala värld. Bokstavstro avvisar Antoon helt.

- Religionerna härbärgerar både fundamentalism och mystika andliga traditioner som förespråkar strävan efter en djupare relation med Gud, eller det gudomliga. Zenmeditation i buddismen, Jesuiternas ignatianska meditation och inlevelse i bibelberättelser och Kristi liv, hinduernas andliga form av yoga – allt handlar om introspektion och att gå djupare in i sig själv. Detta skapar en medvetenhet som saknas i fundamentalistisk tro.  Inom psykologin säger man att vi bär alla åldrar inom oss. Vi kan regrediera, eller gå tillbaka till tidigare åldrar. Vi är också summan av vår evolution och kan falla tillbaka till att använda tidigare delar av hjärnan. Så är det till exempel när det gäller terrorism, säger Antoon.

Neuroforskarna menar att vi har två system för att tänka och fatta beslut. Systemen har utvecklats under olika tidsperioder av vår evolution. Det äldre, spontana och associativa systemet hör samman med våra förfäder som var jägare-samlare. Det nyare systemet är resonerande och kräver mer tid. Här väger vi för och emot. Det är detta system som tas i bruk när vi utövar självkontroll och visar tålamod. Att välja ickevåld kräver ofta att vi tänker efter och inte bara handlar spontant. Dagens människa använder båda systemen och det är naturligt. Det som underlättar är att känna till vilket system vi väljer i olika situationer.

-  När vi var jägare-samlare levde vi i mindre, vandrande grupper. De egenskaper och färdigheter vi behövde då finns kvar inom oss. Vi vill tillhöra en grupp och det är något positivt. Men det finns också risker med det, eftersom vi kan hamna i ett vi och dem-tänkande. Visst är det bra med snabba, känslomässiga beslut, men vi måste vara uppmärksamma på hur vi tar besluten. En fotbollshuligan och en religiös fundamentalist fungerar enligt samma principer, säger Antoon.

Ett problem kan vara att vi tänker olika eller har olika värderingar i skilda områden i våra liv. Är vi troende står vi för en viss värdegrund i kyrkan, men den gäller inte jobbet. Vi separerar våra liv i olika lådor. Att integrera tankestilar och skapa en helhet i livet, skapar en större medvetenhet om vilka värderingar vi egentligen står för.

Antoon Geels drivs av sin nyfikenhet. Naturvetenskaplig forskning intresserar honom och han vill se på företeelser ur flera perspektiv.
- Hela boken är ett behov av att uppdatera frågan Vad är en människa? Jag hoppas att de som läser den ska ge sig tid till självreflektion. Hur fungerar jag? När använder jag hjärnans system ett respektive två? Medkänsla måste övas och ickevåld praktiseras. En av mina förebilder är min labrador Sigge. Har Sigge en pinne och det kommer en annan hund som vill ha pinnen så får han den. Sigge viker undan, men utan att förlora i värdighet. Han vill bara samarbeta och göra gott.

Text/foto Kristina Strand Larsson

Den 8 februari 2015 kl 19.00 är du välkommen till vår allra första Söndagskväll i katedralen. Ord, toner och bilder, en enkel mässa i övergången mellan söndag och vardag.

Sångmeditation
En stund av stillhet, sång och mässa i kryptan
En stund att bara vara
En stund att lyssna till
En stund att sjunga, om du vill

Kom och sitt ner, följ med i tonerna, sjung med eller lyssna och låt sången hjälpa dig att vara här och nu.

Medverkande
Inger Ohlén Reingold, sång, Josefin G Andersson, präst.

Information
Josefin G Anderson, 046 35 87 47, josefin.g.andersson@svenskakyrkan.se

Att ta sig själv på för stort allvar är något som många gör, inte minst jag själv. Och ofta orsakar det dock mer smärta än lycka.

Ett exempel är att ha en hemsk scenskräck, det är ett tillfälle man tar sig själv på alldeles för stort allvar för om jag säger fel eller gör fel, vad gör det? Ingen annan kommer antagligen komma ihåg det men jag mår så fruktansvärt dåligt av det ändå och det kan hålla mig tillbaka i många stunder.

Jag har sett hur den här skiten alltid tär på dig. Jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig. När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat. (Din soldat, Albin ft. Kristin Amparo)

I sådana stunder brukar jag tänka på att Gud och jag, vi är ett team. Vi kan klara alla utmaningar.

Såsom när jag började vara delaktig i middagsbönen i Lunds domkyrka på fredagar för ett halvår sedan. Jag trodde jag skulle tappa bort allt jag skulle säga och göra totalt fel och inte kunna visa mig igen eller något liknande. Men när jag återvände till min tanke om vårt team, jag och Gud, då kände jag ändå ett visst lugn, samtidigt som ångest.

Har du också legat vaken hela nätter, panik, massa press, pressat tänder?

Jag skulle väl själv vilja säga att jag tog mig igenom det galant trots att jag knappt minns det längre. Det var som att allt bara flöt på av sig självt utan att jag ens tänkte på vad jag gjorde. Men vårt team klarade utmaningen. De har klarat alla utmaningar jag tagit mig an och hjälpt mig växa till det att jag nu kan göra min del i middagsbönen och inte känna ett uns av ångest för att stå där framme när alla kollar på mig. Jag kan faktiskt tycka om det!

Så i stunder av utmaningar, till och med det minsta kan man behöva minnas att man faktiskt har ett team som man är del av, som stöttar en.

Någon ser hur den här skiten tär på mig. Någon krigar för min skull och finns alltid här för mig. När jag stupar nästa gång vill någon bära mig. Någon är min soldat.

Mathilda Magnusson, konfirmandledare i de 24 äventyren och student i teologi

Monotypier är titeln på M Richters utställning på Väggen i Domkyrkoforum den 10-27 februari 2015. Välkommen!

Information
Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan, 046 35 88 81, lena.sjostrand@svenskakyrkan.se

Den tysta meditationen flyttar under 2015 till Arkaden i Kapitelhuset vid Lunds stiftskansli. Liberiets övre våning är hela året stängd för renovering. Måndagen den den 2 februari startar meditationen för terminen.

Adress till Arkaden är Krafts torg 12 A. Gå in genom valvet, in på gården vid fontänen. Där tar du glasdörren till vänster. Välkommen!

Samma tider gäller som på Liberiet
Måndagar 12.30-13.30
Torsdagar 17.00-18.00
Fredagar 6.55-7.55
Fredagar 8.45-10.00

Vi träffas minst 5 minuter före varje tillfälle. Timmen är uppdelad i två 25- minuterspass. Mellan dessa två pass går vi meditativt några minuter.

Innan du sitter med första gången är det viktigt att få en introduktion. Det erbjuds varje måndag kl 12.15, anmälan till  Jan Kjellström, jan.kjellstrom@svenskakyrkan.se, 046-35 87 37 och torsdag kl 16.30-17.00, anmälan till Per Carleheden, per.carleheden@htbibl.lu.se

Om ett pass ställs in med kort varsel skickas information om detta ut via Facebook.

1325 bestegs ärkebiskopsstolen i Lund av Karl Eriksen med adelsnamnet Galen. Släkten Galen var en betydelsefull skånsk-själländsk stormannasläkt.

På 1500-talet fick Karl Eriksen tillnamnet ” den röde”, sannolikt eftersom han hade rött hår. Han hade innan han upphöjdes till ärkebiskop varit prost i Domkyrkan. Palliet, ärkebiskopens värdighetstecken, hämtade han själv hos påven, som vid denna tid befann sig i Avignon.

Första hälften av 1300-talet var en kritisk period i Danmarks historia och landet gick mot en fullständig upplösning där Skåne förpantades till en greve Johan av Holstein. 1332 blev det en allmän resning i Skåne under ärkebiskopens ledning och man ingick förhandlingar med den svenske kungen Magnus Eriksson. Genom ett avtal lades Skåne under Sveriges krona. Greve Johan fick 34.000 mark silver som kompensation.

I slutet av 1320-talet lät ärkebiskop Karl bygga ett kapell vid Domkyrkans södra sida. Det kallades S:t Dionysius kapell och  revs först 1812.

Ärkebiskop Karl avled den 16 maj 1334 och lades till den sista vilan i det kapell han hade byggt. I södra tvärskeppet ligger fortfarande hans gravsten med inskriptionen:  Här vilar herr Karl, förut ärkebiskop av Lund och Sveriges primas, som avled i Herrans år 1334, den 16 maj. Bed för honom. Ovanför gravstenen finns också en minnesplatta över ärkebiskop Karl Eriksen.

Anita Larsson, domkyrkoguide

I alla tider har människor haft behov av att på olika sätt formulera sin tro. Fylla den med innehåll, avgränsa, tolka, jämföra.

En längtan efter att finna gemenskap i sin tro, dela den med andra och kunna bekänna tillsammans. Tidigt i kyrkans historia formulerade teologerna trosbekännelser för att de första kristna skulle veta ramarna för kyrkans tro. Fortfarande läser vi de här trosbekännelserna i kyrkor över hela världen. Att få bekänna sin tro är viktigt för många, även om det ibland kan vara svårt att ta till sig och använda sig av de färdiga trossatser som är kyrkans. Ibland är det bara att erkänna att det är krångligt och kan fråga oss om alla trossatser och teologiska utläggningar vi har i kyrkan är till hjälp eller om det skymmer Kristus istället.

Det är nog bra att det finns trosbekännelser att samlas kring för att känna den där gemenskapen, men meningen är ju också att det ska finnas en kraft i det vi bekänner. När vi står upp och bekänner vår tro, ska det ju vara som att stå mitt i hejarklacken på ett fullproppat fotbollsstadium och med vrål och sambarytmer heja fram sitt lag, om det så är Lugi eller MFF. Eller att stå mitt ute på ett dansgolv tillsammans med många andra och känna rytmen och kraften i dansen, eller mitt kören och sjunga Händels Hallelujakör så att håren reser sig på huvudet.

När jag står upp och läser trosbekännelsen gör jag det för att få känna att vi är många i kampen för att kyrkan aldrig ska slå sig till ro. För att få mod att i kärlek ta ansvar för mina medmänniskor, på samma sätt som Jesus gjorde i kampen för svaga, sjuka och utsatta. För att få bekänna att jag tror på en Gud som skrattar med mig, gråter med mig och lever med mig när jag dör.

Men när vi inte kan stå upp för tron, när vi inte orkar? Då får vi våga hoppas att Jesu död och uppståndelse innefattar hela våra liv. När vi inte orkar eller kan tro, när vi inte förstår vad som händer runtomkring oss, när vi inte kan sjunga med i trons lovsång, då får vi tro att det är Gud som tror på oss. Vi kan lämna ut vår sårbarhet och rädsla, vårt tvivel, vår sorg och lita på att det är Gud som bär.

Josefin G Andersson, präst i Domkyrkoförsamlingen

Är terroristen psykiskt sjuk? Vad är det som påverkar vissa människor att begå terrorhandlingar? Vilken roll spelar religionen?

Det här är några av de frågor som tas upp under Antoon Geels föreläsning i Huvudet på en terrorist onsdagen den 25 februari 2015 kl 19.30 i Domkyrkoforum.

Antoon Geels är professor emeritus i religionspsykologi. Alltsedan sin avhandling (1980) om mystikern och skomakaren Hjalmar Ekström (1885-1962) har han fördjupat sig i mystik och spiritualitet. Det har lett till ett femtontal böcker och ett fyrtiotal artiklar.

Fri entré. Alla är välkomna!

Här kan du läsa mer om Antoon Geels, hans arbete och böcker.

Den 4 mars 2015 kl 18.30 kan du som är student se filmen Wish I was here gratis på Kino i Lund.

Biljetterna hämtar du på Kino eller AF. Ta med studentleg. För den som vill finns det fika på Domkyrkoforum efteråt. Välkommen!

Här kan du se trailern till filmen.

Arrangör
Studentprästerna i samarbete med Kino.

Information
Jan Kjellström, studentpräst, 046 35 87 37, jan.kjellstrom@svenskakyrkan.se

I söndagens gammaltestamentliga text, cirka 1050 år f. Kr reser sig en barnlös kvinna som heter Hanna upp ur sin djupa bedrövelse. Som kvinna och ofruktsam saknar hon egenvärde och har dessutom i årtal fått utstå kränkande kommentarer från sin mans andra och fruktbara hustru.

Under bitter gråt ber hon: Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas nöd och vill ta dig an mig, om du inte glömmer bort mig utan skänker mig en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela livet.

Hanna blir bönhörd, föder Samuel och cirka tre år senare när barnet slutat amma bär Hanna fram pojken till Eli som är präst i Shilo för att överlämna honom i tjänst åt Gud: Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.

Mer än tretusen år efter Hanna befinner jag mig på en tjejkväll med höggravida och nyblivna mammor som ivrigt pratar ikapp om omättliga lakritsbegär och femminutersmetoden. Ju mer mina väninnor skrattar och ler medkännande mot varandra, talar sitt kodspråk som ingen annan än de förstår, desto mer växer bitterheten inom mig. Gläd er med dem som gläder sig förvandlas nu platt till en moralkaka i mitt bröst.

Det är lyckade berättelser som Hannas som ofrivilligt barnlösa är mer än trötta på att få höra från sin omgivning. Mitt i längtan och smärtan kan de mest välvilliga mirakelberättelser kännas som ett slag i ansiktet. Likväl händer det att mirakel sker. Ofta inte som vi föreställt oss. Sällan i samma tid som vi önskar.

Oavsett om längtan efter barn och att få dela gemenskapen och erfarenheten av att vara förälder med andra föräldrar går i uppfyllelse, är det min tro att bönen många gånger har förmågan att lindra bitterhet. Den kan hjälpa oss att resa oss upp ur vår bedrövelse, försonas med livet så som det faktiskt är och i bästa fall skänka förtröstan på att livet trots allt vill oss väl.

Text: Ebba Älverbrandt, diakon i Uppåkra församling
Foto: Kristina Strand Larsson

Vårnumret av Domkyrkans tidning Finn kan du hämta gratis i Domkyrkan eller Domkyrkoforum.

Vi lägger även ut tidningen på Lunds turistbyrå och stadens hotell. Här finns Finn att läsa i pdf.

En feministisk mångreligiös tankesmedja
– Aborträtt, slöja eller patriarkalt språkbruk, vad vill du samtala om?

Välkommen till Systerskap och religionsmöte! En feministisk & mångreligiös tankesmedja för dig som tillhör systerskapet och samtidigt delar erfarenheten av att vara troende (eller sökande).

Systerskap och religionsmöte är en reaktion på avsaknaden av ett forum där kvinnans rättigheter diskuteras utifrån en religiös livsåskådning. Tankesmedjan är således en reaktion mot såväl den feminism som förbiser eller misstänkliggör den religiösa sfären som mot den antifeminism som råder i vissa religiösa kretsar.

Vi samlas för att diskutera de frågor som vi tycker känns viktiga med respekt för och med utgångspunkt i såväl våra erfarenheter som kvinnor som vårt liv i tro.

Träffar våren 2015 i Lund
28 januari: Samtalskväll
25 februari: Terrorismens psykologi
25 mars: Tillsammans för Sverige
29 april: Panelsamtal
Mötena äger rum kl. 18.30 på Domkyrkoforum i Lund, om inget annat anges.

Tankesmedjans värdegrundspelare
Deltagarna är:
Troende i olika former (eller sökande)
Feminister (eller sökande)

Samtalen ska:
Vara trygga och respektfulla
Ha sin utgångspunkt i deltagarnas erfarenheter
Det som sägs på mötena, stannar på mötena
Vi respekterar HBTQ-personer
OCH sist men inte minst:
Tankesmedjan är ingen åsiktsgemenskap! Vi accepterar olikheter.

Kontakta Lisa Vinsander, studentpräst, lisa.vinsander@svenskakyrkan.se
eller se Facebook Systerskap och religionsmöte

Är terroristen psykiskt sjuk? Vad är det som påverkar vissa människor att begå terrorhandlingar? Vilken roll spelar religionen?

Det här är några av de frågor som tas upp under Antoon Geels föreläsning i Huvudet på en terrorist onsdagen den 25 februari 2015 kl 19.30 i Domkyrkoforum.

Fri entré. Alla är välkomna.

Antoon Geels är professor emeritus i religionspsykologi. Alltsedan sin avhandling (1980) om mystikern och skomakaren Hjalmar Ekström (1885-1962) har han fördjupat sig i mystik och spiritualitet. Det har lett till ett femtontal böcker och ett fyrtiotal artiklar.

Här finns en aktuell intervju med Antoon Geels.
Här kan du läsa mer om Antoon Geels, hans arbete och böcker.

Information
Veronica Helm Andréasson, 046 35 87 44, veronica.helm.andreasson@svenskakyrkan.se

Arrangörer
Lunds domkyrkoförsamling, Förbundet Kristen humanism, Lunds kristna råd och Sensus

Barmhärtighetens väg är temat för rikspilgrimsmötet i Lund den 11-13 september 2015.

Välkommen till pilgrimsdagar med föreläsning, seminarier, vandringar och delande av pilgrimserfarenheter. Huvudtalare på mötet är Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan.

Plats
Lunds domkyrka och Domkyrkoforum.

Eko-vandring till lund
Välkommen att vandra en del av den långa EKO-vandringen till FN’s klimatmöte, COP 21 i Paris. Vandringsstart runt 12 juli. Vandringsväg: Uppsala – Stockholm – Nyköping – Norrköping – Linköping – Vadstena – Jönköping – Växjö – Markaryd – Landskrona – Lund, som vi når lagom till mötet. Mer information om vandringen och anmälan läggs ut efter hand på www.pilgrimscentrum.se.

Förmöte
Kom ett par timmar före själva mötet och ta del av några av katedralens pärlor. Vi delar med oss av hur vi arbetar i Lunds domkyrkoförsamling med kyrkorummet och konsten, konfirmander och bibelbruk och visningar av Domkyrkan.

Rikspilgrimsmötet
Rikspilgrimsmötet inleds på fredagen kl 16 med mässa och pilgrimsmottagning i Lunds domkyrka. Under helgen får vi vara med om mässor, tidebön, taizébön, föredrag och seminarier. Vi pilgrimsvandrar till heliga platser i Lund och längs Barmhärtighetens väg mellan Lunds domkyrka och S:t Lars Begravningsplats. Vi vandrar i labyrinten, delar pilgrimserfarenheter och måltider och får musikalisk katedralupplevelse. Efter högmässa och måltid på söndagen avslutas mötet kl 14.00 med att biskop Johan sänder oss.

Några av seminarierna
Pilgrim och försoning, Pilgrim och ungdomar, Pilgrimen och labyrinten och Pilgrim som raster för församlingens arbete med flera.

Anmälan
senast 10 augusti till www.sensus.se/rikspilgrim2015

Kostnad
800 kr exkl boende, max 100 deltagare.

Boende
Bokas av deltagarna. Tips på boende: Vandrarhemmet Winstrup,
www.winstruphostel.se, Hotel Stay At, http://stayat.se/lund
För rabatt på Stay At ange koden ”Rikspilgrimsmöte”.
Check Inn B & B, www.checkinn.se/se, Hotell Oskar, www.hotelloskar.se
Mer information om och anmälan till övernattning på golv i församlingshem kommer när du anmält dig.

Den 4 mars 2015 kl 18.30 kan du som är student se filmen Wish I was here  gratis på Kino i Lund.

Biljetterna hämtar du på Kino eller AF. Ta med studentleg. För den som vill finns det fika på Domkyrkoforum efteråt. Välkommen!

Här kan du se trailern till filmen.

Arrangör
Studentprästerna i samarbete med Kino.

Information
Jan Kjellström, studentpräst, 046 35 87 37, jan.kjellstrom@svenskakyrkan.se

I söndagens gammaltestamentliga text, cirka 1050 år före Kristus reser sig en barnlös kvinna som heter Hanna upp ur sin djupa bedrövelse. Som kvinna och ofruktsam saknar hon egenvärde och har dessutom i årtal fått utstå kränkande kommentarer från sin mans andra och fruktbara hustru.

Under bitter gråt ber hon: Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas nöd och vill ta dig an mig, om du inte glömmer bort mig utan skänker mig en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela livet.

Hanna blir bönhörd, föder Samuel och cirka tre år senare när barnet slutat amma bär Hanna fram pojken till Eli som är präst i Shilo för att överlämna honom i tjänst åt Gud: Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.

Mer än tretusen år efter Hanna befinner jag mig på en tjejkväll med höggravida och nyblivna mammor som ivrigt pratar ikapp om omättliga lakritsbegär och femminutersmetoden. Ju mer mina väninnor skrattar och ler medkännande mot varandra, talar sitt kodspråk som ingen annan än de förstår, desto mer växer bitterheten inom mig. Gläd er med dem som gläder sig förvandlas nu platt till en moralkaka i mitt bröst.

Det är lyckade berättelser som Hannas som ofrivilligt barnlösa är mer än trötta på att få höra från sin omgivning. Mitt i längtan och smärtan kan de mest välvilliga mirakelberättelser kännas som ett slag i ansiktet. Likväl händer det att mirakel sker. Ofta inte som vi föreställt oss. Sällan i samma tid som vi önskar.

Oavsett om längtan efter barn och att få dela gemenskapen och erfarenheten av att vara förälder med andra föräldrar går i uppfyllelse, är det min tro att bönen många gånger har förmågan att lindra bitterhet. Den kan hjälpa oss att resa oss upp ur vår bedrövelse, försonas med livet så som det faktiskt är och i bästa fall skänka förtröstan på att livet trots allt vill oss väl.

Text: Ebba Älverbrandt, diakon i Uppåkra församling