Vad handlar egentligen julen om? Om att Gud kommer till oss?!

Ja, men det handlar också om att ett barn föds, en ung kvinna blir mamma, en ung man blir pappa. Men visst är det märkligt att kyrkan varit, och på sina håll fortfarande är, så snabb med att fördöma kvinnor som inte har någon offentlig far till sina barn, som föder barn utanför äktenskapet eller som har blivit lämnade.

Oäktingar har vi ju hört talas om. Men det finns inga oäkta barn, oavsett hur barnet blivit till. Alla barn är äkta och det finns inte heller några äkta eller oäkta föräldrar. Det barn som föds utanför äktenskapet den där julnatten för länge, länge sedan är i allra högsta grad äkta.

Och så kommer han till världen, i ett stall där djurens idisslande blandas med födslovåndor och värkar. Som ett hemlöst barn bland miljontals hemlösa barn i världen, som flykting utan ett tryggt och stabilt hem de första åren. Som vuxen utan en egen familj, kringflackande från by till by, från stad till stad, ingen fast bostad, ett kort liv som slutar med tortyr, fängelse och avrättning.

Levde han ett misslyckat liv? Frågan är kanske om en kan kalla ett liv misslyckat när en trots de villkoren kan ge kärlek och upprättelse till så många. Till den sjuke, till den utanför samhällets normer, till kvinnorna, till den som inte tror sig vara något, till barnen, till den ensamme, den som gett upp, till dig och mig…

I Jesus möter vi en man som känner fruktan och rädsla, men inte låter det bli till våld och kamp. Vi möter en man som blir förödmjukad, hånad och slagen, men aldrig förödmjukar andra. Vi möter honom som inte går med på att kärleken är omöjlig, utan älskar. Älskar oss så mycket att vi kan våga känna att vi lever, oavsett vem vi är, hur vi ser ut, utanpå eller inuti. Han ger oss alla rätt till livet.

Julen handlar om att Jesus föds i julnatten för att vi ska kunna stanna kvar i våra egna liv, stanna kvar och kämpa, hoppas och tro att vi inte är misslyckade, att vi aldrig är ensamma, att vi alltid är älskade.

Text Josefin G Andersson, präst
Foto Kristina Strand Larsson

Från oss alla… Domkyrkans medarbetare har valt några av sina bästa julsånger.

Lyssna till dem på Spotify: http://open.spotify.com/user/lundsdomkyrka/playlist/2Pif3RTDdyk4lBbwEfO82w

Vi äter lunch på Kulturens aprilsoliga utedäck när handläggaren på Adoptionscentrum ringer och berättar att vi ska bli föräldrar. 

”Det är flickor, eller hur?” säger jag och ler hemlighetsfullt med Gud. För jag vet. Gud visade mig ultraljudsbilden i två decemberdrömmar. Så jag vet. Precis som Josef, i söndagens evangelietext, visste att lita på Herrens ängel som vägledde honom i tre drömmar.

På nyårsafton några vintermånader tidigare skriver jag med pirr i magen ner profetiorna som jag lärt mig att inte förakta, men pröva. Första decemberdrömmen visade mig en bild av två skrattande flickor som springer ikapp, fulla av bus och liv. Den andra decemberdrömmen efterlämnade en visshet så stark att jag vid frukostbordet deklarerade för maken att vi bör göra oss beredda, för nästa år flyttar vi till Madagaskar.

I juli omfamnar vi så äntligen våra tvillingflickor i en avlägsen del av Madagaskar där tvillingar är fady, tabu. Stammen Antambahoaka betraktar tvillingar som djur, vilka bringar otur och därför måste undanröjas.

I söndags var det Värnlösa barns dag, de oskyldigas dag, en dag att minnas alla gossebarn som Herodes dödade för att komma åt Jesus. Jag vill tacka alla bushantennar som letar upp den av tvillingbrodern eller systern som sätts ut i skogen eller likt Moses läggs ut i vattnet för att drunkna.  Ni är de värnlösa barnens skyddsänglar.

I bönens kraft ber jag dig Jesus att krama om alla övergivna tvillingar i sydöstra Madagaskar. Låt de äldste, hövdingarna, i stammen Antambahoaka få besök av änglar i sina drömmar, så att diskriminering kan upphöra och försoning äga rum. Kom med din helande upprättelse till alla mammor som trotsar tvillingtabut och därför tvingas leva i utanförskap och utsatthet. I Jesu namn. Amen.

Text/foto
Ebba Älverbrandt, diakon i Uppåkra församling

Ingen människa är illegal, det är namnet på ett nätverk som hjälper gömda flyktingar i Sverige. Häromdagen stod jag och fingrade på en av deras egenhändigt tryckta T-shirts med en bild som visade konturerna av två vuxna som springer med ett barn i handen, vars lilla kropp lyfts från marken i brådska.

Kanske bär du som läser på en sådan upplevelse, att ha tvingats fly som barn. Kanske har du fått fly med ett barn eller bara hört det berättas av dina vänner eller i media. Själv bär jag många vänners berättelser nära mitt hjärta, människor som har trotsat död och förföljelse, lämnat allt och fått fly hals över huvud. Därför är det nåt med den där bilden av barnet som lyfts från marken som berör någonting djupt i inuti mig…

Det är juletid i Sverige 2014 och bortom allt prat om klämdagar, skollov, presentinköp och julmiddagar, finns en berättelse om ett barn som föds i rakt in i ett rättslöst sammanhang. Jesus föddes av en ung fattig kvinna, i ett ockuperat land, med ett dödshot hängande över sitt lilla barnaliv. Efter födseln i stallet fick familjen fly till Egypten, kanske är det därför jag ser Jesus i bilden av barnet som dras med i släptåg. Mitt in i denna berättelse vill jag ställa mig som en mänsklig sköld och värna det lilla Jesusbarnet.

Men berättelsen är redan berättad.

Det vi har är nuet.

Så mitt in i vår verklighet vill jag ropa: Ingen människa är illegal!

Text Lisa Vinsander, studentpräst
Foto Kristina Strand Larsson

Sofie Arfwidsons utställning Se människan – bland helgon, förrädare och älskande. Bibliska gestalter på nytt sätt är nominerad till Årets utställning av Forum för utställare.

Utställningen visades i Domkyrkans krypta den 18 oktober – 9 november 2014. Juryn i Forum för utställare kommer att ta ställning till alla nomineringar i januari 2015 och välja ut tre finalister. Medlemmarna röstar sedan fram Årets utställning under den 2 februari-9 mars 2015.

Se Anders Kämpes film från invigningen. Konstnären och domkyrkokaplan Lena Sjöstrand berättar.

Information
Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan, 046 35 88 181, lena.sjostrand@svenskakyrkan.se

Till gudstjänsten hör kläder och textiler i olika färger. Dagens tema och tiden under kyrkoåret påverkar valet av färg.

Bruket att växla mellan olika färger beroende på söndagens eller helgdagens karaktär uppstod tidigt i kyrkan och omnämns av påven Innocentius III redan 1198. I några av de reformatoriska kyrkorna försvann bruket på 1500-talet. I Svenska kyrkan bevarades användningen av textilier och de svenska reformatorerna framhöll att det stod församlingarna fritt att använda altartextiler och mässkläder. Allt som inte stod emot evangeliet kunde gärna brukas.

En växling mellan allvarsdagar och festdagar markerades genom färgen. På 1800-talet var det vanligt att församlingarna använde svarta textiler vid allvarsdagar och rött för högtidsdagar.

Mot slutet av 1800-talet väcktes tanken att återuppliva kyrkans tidiga växling av färger. I början av 1900-talet kom tillverkningen av nya textiler igång och gick hand i hand med utvecklingen av hela gudstjänstlivet. Bruket av färger anknöt till den tidiga kyrkan samtidigt som det också utvecklades och förändrades. Olika tiders tolkning av en söndags tema kan göra att man hellre vill lyfta fram en annan färg än vad dagen tidigare förknippats med. Ett exempel är Domsöndagen där vi i dag betonar glädjen över Kristi återkomst och som en följd av detta använder den vita liturgiska färgen.

Vitt är kyrkans festfärg. Den används vid glädjedagar och högtidliga tillfällen. Vid särskilt högtidliga dagar kan även guld användas. I Domkyrkan finns en mässhake i guldfärgad sidenbrokad som används vid sällsynta tillfällen.

Grönt är den färg som oftast syns i gudstjänsten. Den är förknippad med växande, liv, hopp och fördjupning. Under trefaldighetstiden som infaller under sommaren och början av hösten, samt under tiden efter trettondedag jul är grönt huvudfärg.

Violett är färgen för förberedelse, fasta och eftertanke. Under advent och fastetiden före påsk är violett färgen. Med violett lyfter vi även fram Kristi medlidande med oss. Ibland används violett därför också vid begravningar.

Grått är askans färg. Askonsdagen heter den onsdag då fastan inleds. Då använder vi grå mässhake och gråa stolor. Färgen kommer igen den sista tiden av fastan då avkläddhet och enkelhet understryks.

Blått har ibland används på liknande sätt som violett. I dag är den blå färgen först och främst Marias färg och används på hennes dagar.

Rött är Andens och martyrernas färg. Pingsten är Andens högtid och då är den liturgiska färgen röd. Vissa martyrdagar markerar vi också med rött, både på söndagar och på vardagar. Kärleken och det röda hör samman. Därför använder vi röd liturgisk färg på Palmsöndagen och Långfredagen i Domkyrkan för att lyfta fram Guds utgivande kärlek som står i centrum dessa dagar.

Svart är sorgens färg. Vi använder den ibland på begravningar och vid Jesu gravläggningsgudstjänst.

Textilerna och färgerna samspelar med orden, rörelserna och musiken i gudstjänsten. De hör till gudstjänstens sinnliga och visuella dimension. De skapar stämning, väcker känslor och ger associationer. Färgspelet och materialet blir en del av rummets och gudstjänstens skönhet.

Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan

Den 4 mars 2015 kl 19.30 samtalar Anders Ödman, docent i historisk arkeologi och pilgrimsprästen Anna Alebo i soffan i Domkyrkoforum.

Plats är Hörsalen i Domkyrkoforum. Ingen föranmälan behövs. Välkommen!

Information
Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan, 046 35 88 81, lena.sjostrand@svenskakyrkan.se

Sonia Tibblin är 18 år och går det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på Polhemskolan i Lund. Den 15-18 januari 2015 visar hon sin utställning Identitet på Väggen i Domkyrkoforum.

Sonia skriver:
Får du bestämma hur din identitet ska se ut på sociala medier? Eller vem bestämmer din identitet där? Hur ser egentligen en identitet ut? Är den abstrakt eller konkret?

I dag går många tankar om hur vi ses av andra, varje klick du gör registreras och blir en del av din identitet, men är det rätt att spara allt? Att försöka få fram den perfekta personen går säkert aldrig trots att vi i framtiden kommer ha så bra genforskning. För identitet är något du själv måste få bestämma över. Du bestämmer över vad du gillar eller inte under just denna minut. Det är inget fel att ändra sig.

Torsdagen den 19 februari kl 9.30-12.30 2015 är det sportlovskul i Domkyrkan och Domkyrkoforum.

Träffa biskop Johan och hjälp honom att salta. Möt Johan Östberg, artist och programledare för Boom Shakalack. Gör spännande saltexperiment med Martin Granbom, lärare på Spykens gymnasieskola i Lund. Det blir sång och gudstjänst och du får chans att ställa biskopen mot väggen.

Ålder
Från 6 år. Ingen kostnad.

Anmälan
Maria Johnsson, 046 35 87 34, maria.johnsson@svenskakyrkan.se. Välkommen!

Ett samarbete mellan Svenska kyrkans unga i Lunds stift, Lunds domkyrkoförsamling och Lunds stift.

Fredrik Modéus.

Våren 2015 bjuder Lunds domkyrkas vänner som vanligt in till lördagsföredrag om olika ämnen. Alla är välkomna.

Plats är Laurentiisalen i Domkyrkoforum kl 10.45.

7 februari
Bland judar och araber Bengt Knutsson, docent, orientalist och diplomat. Föredraget inleds med kaffe.

14 mars
Att bygga församling – tankar kring kyrkans framtid Fredrik Modéus, församlingsherde i Domkyrkoförsamlingen och biskop electus i Växjö stift.

11 april
Att leva för en vision – tankar kring ekumenik och kyrkornas enhet Kjell Ove Nilsson, domprost emeritus.
Föredraget inleds med kaffe.

Lunds domkyrkas vänner vänder sig till alla intresserade. Du kan komma när du vill utan att anmäla dig. Vill du veta mer, kontakta Veronica Helm Andréasson, veronica.helm.andreasson@svenskakyrkan.se, 046 35 87 44,

100-årsfirandet av Britt G. Hallqvist fortsätter. Den 7 februari 2015 kl 17.00 framförs musikverket Uppbrott med texter av Britt G. och musik av Johan-Magnus Sjöberg.

Musiken är skriven för kör, orgel och klockspel. Det är fri entré.

Medverkande
Allhelgona Motettkör
Domkyrkans Koralkör
Alexander Lundberg, orgel
Stefan Ekblad, klockspel
Johan-Magnus Sjöberg, dirigent

Verket uruppfördes under Lund Choral Festival hösten 2014.

Information
Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan, 046 35 88 81, lena.sjostrand@svenskakyrkan.se

Till vårens första Finn rum för samtal den 28 januari kl 19.30 kommer Antoon Geels, professor emeritus i religionspsykologi.

Antoon Geels talar under rubriken Laga världen med icke-våld, medkänsla och andra verktyg, som också är titeln på hans nya bok.

Tid: 19.30. Plats: Hörsalen i Domkyrkoforum. Fri entré. Välkommen!

Finn rum för samtal är en serie i Domkyrkoforum som bjuder in till öppen dialog om existentiella frågor, värderingar, mening och sammanhang. Arrangörer är Sankt Lukas i Lund och Lunds domkyrkoförsamling.

S:t Lukas skapar rum för samtal, både det slutna terapirummet och det öppna rummet. S:t Lukas mottagning i Lund erbjuder psykoterapi och andra typer av samtal med fokus på livsfrågor och inre konflikter. www.lund.sanktlukas.se

Information
Maria Leijman, diakon i Lunds domkyrkoförsamling, 046 35 87 46, maria.leijman@svenskakyrkan.se

Torsdagen den 26 mars 2015 är det en tyst dag i Domkyrkan.

Under hela dagen använder vi rösten endast vid gudstjänsterna. Övrig tid värnar vi tystnaden och stillheten i rummet.
– Ibland behöver vi stänga av bruset, alla impulser och intryck som når oss från den yttre världen och göra oss öppna och lyssnande på en annan våglängd. Domkyrkan skyddar oss och skapar en rymd över vår längtan, säger domkyrkokaplan Lena Sjöstrand.

En stund i Domkyrkan denna dag är en övning i vila och väntan. Välkommen in till en oas av stillhet för att vila, tänka och be. Domkyrkan är öppen 8.00-19.30.

Vi firar gudstjänst vid fyra tillfällen; 8.00 laudes, 9.00 pilgrimsbön, 12.00 middagsmässa 0ch 18.30 Taizéinspirerad mässa.

Information
Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan, 046 35 88 81, lena.sjostrand@svenskakyrkan.se

Den 17 mars 2015 kl 19.30-20.30 är du välkommen in i Domkyrkan vid en tidpunkt då kyrkan ofta är stängd.  

Kura skymning i den vackra kyrkan, se ljuset sänka sig bland valven. Tema är I korsets skugga. Vi gör en meditativ vandring genom Domkyrkans olika rum och knyter bland annat an till vårens utställning Asp Sår Offer.

Om du vill kan du komma till mässan redan kl 18.30. Du behöver inte anmäla dig.

Information
Veronica Helm Andréasson, präst i Domkyrkoförsamlingen, 046 35 87 44, veronica.helm.andreasson@svenskakyrkan.se

Den 22 mars 2015 kl 15.30 medverkar Mikaelskören i en musikgudstjänst med titeln Sånger från när och  fjärran.

Gudstjänsten är ett led i fasteinsamlingen till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.

Information
Veronica Helm Andréasson, veronica.helm.andreasson@svenskakyrkan.se, 046 35 87 44.

Våren 2015 bjuder Domkyrkoförsamlingen, Allhelgonaförsamlingen och S:t Peters klosters församling in till trivselträffar varannan måndag 14.00. Det blir fika och föredrag. I samarbete med Sensus. Välkommen!

19 januari   
Allhelgonagården
Våra föremål berättar. Ta med en minnessak och berätta om den!

2 februari
Petersgården
Hur mycket mänskligt finns i en människa? Günther och Margareta Liebisch funderar utifrån författaren Svetlana Aleksijevitj´s böcker om människoöden i Ryssland.

16 februari
Domkyrkoforum
Marias mantel. Mariaväxter och heliga växter i  Lund, i dikt och bild med Anne Ekberg.

2 mars     
Allhelgonagården
Maria i dikt och ton. Sten Hallonsten med flera.

16 mars  
Petersgården
Munken som vände upp och ner på Europa.  Med Kerstin Nilsson och Vera Kalle i Luthers fotspår.

30 mars   
Allhelgonagården
Att gräva i en av världens äldsta ”städer”.  Stella Macheridis berättar till egna bilder.

13 april    
Domkyrkoforum
Vad GÖR de i sin förening? En av Lunds många föreningar presenterar sig.

27 april  
Petersgården
Sofia Brahes guldmakeri och kärlek. En föreställning med Kristina Backe.

En dag i maj    
Vårutfärd, separat information kommer senare.

Information
Maria Leijman, diakon, Domkyrkoforum, Lilla kyrkogatan 2, 046 35 87 46,
Vera Kalle, diakon, Petersgården, Trollebergsvägen 43, 046 35 88 42, Åsa Gustavsson, diakon,
Allhelgonagården, Bredgatan 34, 046 35 88 01

Fred och försoning är temat för våren första Nattkyrka den 30 januari 2015.

Gäster: Machaut Machine från Malmö. Machaut Machine sjunger  Mariamusik från 1300-talet till vår tid.

Nattkyrkan är en mötesplats i Lunds domkyrka för stillhet, reflektion, enskilda samtal, fika, andakt och gemenskap. Tid: 21.00 till 24.00. Vi firar en enkel mässa cirka 22.30.

Information
Maria Leijman, diakon, 046 35 87 46, maria.leijman@svenskakyrkan.se

Jan Kjellström, präst i Domkyrkoförsamlingen och ordförande i Lunds kristna råd syns till vänster. I mitten skymtar Per Eriksson, tidigare rektor för Lunds Universitet.

Nu är Crossroads Lund bildat. Elva lokala aktörer har gjort gemensam sak och startat en ideell förening, som effektivare kan ge stöd till många människors och gruppers initiativ.

Lunds Kristna Råd kallade samman till ett möte i slutet av förra året och en arbetsgrupp bildades för att förbereda det konstituerande möte som hölls på torsdagen. Per Eriksson, tidigare rektor för Lunds Universitet,  valdes till föreningens ordförande.

– Den gläder mig att vi nu kan få till ett samspel mellan nya och etablerade organisationer i Lund. Och att Crossroads kan ge stöd till de initiativ som redan tagits. Vår främsta uppgift blir att kanalisera resurser, och att ge människor uppmuntran och erkännande för deras insatser, säger Per Eriksson.

– Nu blir det lättare för vår vision att tillgodose alla människors basbehov. Det här tror jag starkt på, säger Joakim Månsson Bengtsson från nätverket Hjälp tiggare i Lund. Samarbete är nyckeln till att göra situationen så dräglig som möjligt för de mest utsatta.

Det är elva lokala aktörer som stöder bildandet av Crossroads Lund. Nätverket är en av dessa som tar plats i den nyvalda styrelsen, tillsammans med kyrkor i Lunds Kristna Råd, Lundaekonomerna Light, Erikshjälpen och några till.

Crossroads Lund ska stödja det redan öppnade härbärget i  Smålands nation. Erikshjälpens nya butik får intäkter som går direkt till socialt arbete i Lund. Ett härbärge i Helgeandsgården väntar på kommunens bygglov. Crossroads Lund kommer att ha en sida på Facebook och öppnar en webbplats inom kort.

Syftet med föreningen är att vara ett nätverk för organisationer och enskilda personer som vill arbeta för och med EU-migranter i Lund och att sprida kunskap och skapa medvetenhet om människor i utsatthet. Crossroads Lund ska främja insatser för människor i utsatthet och på olika sätt tillvarata utsatta människors intressen.

Crossroads har ett öppet medlemskap. För 100 kr kan både privatpersoner och organisationer bli medlemmar.  Crossroads finns för samordning på flera orter i landet, som i Malmö, Göteborg, Stockholm, Jönköping och Linköping.

Bland prästerna i Malmö fanns på 1990-talet några riktigt stora profiler – en av dem var Jarl Åkerberg. Som nybliven präst hamnade jag i en arbetsgrupp som han ledde.

Jarl brukade inleda varje möte med att tala om hur glad han var över att vi fick tillfälle att träffas. Som ung präst hade jag ingen aning om vad han menade – jag ville göra saker, inte sitta i sammanträde!

Till saken hör att alla som känner mig vet att jag hatar sammanträden. Och då menar jag HATAR. Jag går hellre till tandläkaren än sätter mig i sammanträde och en gång liknade jag helvetet vid ett sammanträde som aldrig tog slut. Detta är den huvudsakliga orsaken till att jag aldrig kan se mig själv i rollen som församlingsherde. Jag är fylld av beundran över dem av mina kollegor som orkar axla denna roll och sitta i alla dessa tröstlösa sammanträden som ledarskap oundvikligen för med sig.

Min motvilja gjorde också att jag lyckades hålla mig undan alla former av styrelseuppdrag tills min chef för lite mer än två år sedan mer eller mindre tvingade mig att bli representant i Lunds kristna råd. Som 47-åring tvingades jag för första gången i mitt liv sätta mig in i all formalia kring föreningsstyrelser. Tyvärr bar det sig inte bättre än att jag blev ordförande för LKR 2014.

Varför berättar jag nu allt detta? Jo, för att jag i går var med om något som gör att jag äntligen, efter 23 år som präst, förstår vad Jarl Åkerberg menade när han med glädje pratade om att mötas. Igår var jag nämligen med vid bildandet av Crossroads Lund – en paraplyorganisation tänkt att samordna arbetet med EU-immigranter i Lund. I ett och samma rum samlades för första gången en grupp människor som, var och en på sitt håll, hade tänkt på och arbetat med detta under lång tid. Det var som en kemisk reaktion – jag kan inte beskriva det på något annat sätt.

Plötsligt fanns alla nödvändiga beståndsdelar på en och samma plats och explosionen av kreativitet lät inte vänta på sig. Redan samma kväll hade antalet sovplatser för tiggare i Lund ökat med mer än 50% – på mindre än en dag!

Alla dagar framöver kommer säkert inte vara lika framgångsrika – säkert väntar många bakslag, men jag är så tacksam över att jag fick uppleva detta under (jag kan inte beskriva det på annat sätt) för nu förstår jag äntligen vad Jarl menade när han yttrade de där orden för mer än 20 år sedan. Det var för att denne kloke man redan hade förstått det som det tog mig mer än 20 år att först – Jesus sa; det är två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”.

Jan Kjellström,
studentpräst och ansvarig för Lunds domkyrkoförsamlings engelskspråkiga arbete, ordförande för Lunds kristna råd

I mitten av av 1000-talet, troligen runt 1060, kom två biskopar att placeras i Skåne. Biskop Egino från Tyskland placerades i Dalby och biskop Henry/Henrik knöts till Lund.

Henrik hade varit biskop på Orkneyöarna och var också kaplan i London hos kung Knut den Store. Sedan blev han alltså biskop i Lund. Var den kyrka låg, som han knöts till är inte helt klart. Det kan ha varit den stenkyrka som föregick den nuvarande Domkyrkan, men det kan också ha varit kyrkan Salvatoris/Trinitatis, i dagligt tal kallat för Drotten. Ruinerna av denna ligger utgrävda i ett underjordiskt museum i Kattesundsgatan här i Lund.

Krönikören Mäster Adam av Bremen, som reste runt i Skåne på uppdrag av Hamburg-Bremens ärkestift på 1080-talet, beskriver biskop Henrik som en motbjudande man, fallen åt frosseri och dryckenskap. Han beskriver däremot biskop Egino i Dalby som en from och ädel man.

Biskop Henrik dör ca 1066 och enligt Mäster Adams beskrivning “åt och drack han tills han dog”. Förmodligen ska man inte lita helt på detta!

Anita Larsson, domkyrkoguide